La Fresa

Jag vaknade vid 9 imorse och tänkte ta en promenad idag ju, men mina ben bar mig inte riktigt så jag slängde mig i sängen igen och vaknade 12. Eftersom Annika, Bullen och Hibo hade tänkt träffas idag vid 1 för att käka klädde jag på mig och skyndade mig dit för att hinna se dom en snabbis. Jag hann sitta där ca 40 minuter och sedan fick jag springa till jobbet. Passet 14-19:00 idag har aldrig varit så hemskt. Det här var de längsta 5 timmarna i mitt liv, och då har jag tänkt på dagen då jag, laila och mary var hungriga i Hälleforsnäs. Då har jag kanske till och med tänkt på trapphuset. Ja, jag mådde nog riktigt illa idag och det hjälpte inte när allting bara snurrade i huvudet ibland och man inte visste namn på saker och ting ens. Men dagen förde mig sig sina positiva sidor förstås och jag har lärt mig en hel del, om jag absolut måste se det positiva. Jag har nog helt seriöst inte lugnat mig än då jag fortfarande springer runt hemma lite överallt och bara inte har satt mig och riktigt slappnat av än. Någonting säger mig att jag kommer sova djupt inatt.
Och jo, jag berättade för min chef att jag har fått ett till jobb. Han reagerade inte riktigt som jag hade väntat mig, så jag får föra det på tal igen haha! Fastän dagar som dessa finns vet jag att jag tycker om mitt jobb.
Man får ge en del av sig till sitt jobb, och jag känner att jag får ha det hemskt ibland, bara jag sköter mitt jobb. Vi hann inte sköta vårat jobb idag men jag skrev en lapp till chefen innan jag drog hem och jag vet att han är förståndig and gets it. :)
Kom hem och det fanns ingen mat här, så jag fick gå tillbaka till min arbetsplats och handla. När jag står och försöker välja mat kommer en kund fram till mig och frågar vart musslorna ligger. Jag är tvungen att kolla på vad jag har på mig en gång för att vara säker på att jag inte jobbar.

-Hej, vet du vart musslorna ligger?
- ....... jo.. dom ligger där
- Ja, tack så mycket!
- tack själv.

Imorgon blir det att jobba 16-20:12 också, men det är lugnt. 16:00 passet är kanske inte så illa trots allt, har jag nu förstått.
När jag ändå har en fucked up day ska jag nu snacka med en vän och berätta att jag inte vill vara vän med denne ifall vi inte bara kan vara vänner och ingenting annat. Jag är inte med på någonting mer och att jag inte ens är med på en vänskap ifall personen inte kan glömma resten. väldigt synd, för det känns som den personen är en av mina närmaste vänner nu, som jag vill berätta vilken hemsk dag jag har haft till.

Jag undrar om jag någonsin har skrivit ett så personligt blogginlägg förr. Syrran lär älska det här iallafall